Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1851, sida 1

Jag säger, att jag har sett fröken de Meseray. Gumman betraktade Ärnould skarpt och sade: Sannerligen misströstar jag icke om er! Är ni icke en sömngångare, så är ni bestämdt tokig. 10. I detta ögonhlick visade sig presten i salsdörren. Arnould gick honom till möte och helsade honom vördnadsfullt. Gumman reste sig upp, satte ifrån sig spinnrocken, bugade sig ödmjukt för sin gamle vän och aflägsnade sig för att tillreda frukosten. Gubben och Arnould språkade i början om de förfärliga händelser som timade i Frankrike. Småningom vände Arnould samtalet på slottets ödslighet och sin egen nattliga förskräckelse; han frågade presten om han trodde på gengångare, om han hade sett något ovanligt, om aldrig en älskad afliden hade visat sig för honom. Gubben gaf obestämda svar: han hyste tvifvel och vågade icke bestämdt svara på frågan; emellertid hade han sett sin moders skepnad aftonen före en stor olycka: — Jag vistades i det lilla abotklostret Saint-Pierre, der jag blifvit emottagen af den goda pater Thibaud; faderoch moderlös från gosse-åren, egde jag endast en ung syster, den jag älskade öfver allt annat på jorden. Vid min moders död tog min syster sin tillflykt till Thierrache, till en af vår slägts gamla vänner. Dagligen gick jag ensam i klostrets kapell, att bedja Gud för henne. (Forts.) H333:. )