Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1851, sida 1

122te seklet, en jernkrona med blomstersirater, en stridshandske, en sköld, en hjelm, ett jägarhorn, en stälhufva och åtskilliga gamla vapen. Midt emot bönstolen befann sig ett göthiskt fönster, genomflätadt af tusende murgrönsrankor; vinden trängde sig emellan dessa lefvande rutor, och Arnould, som fruktade att hans ljus skulle slockna, ville fortsätta sin promenad; men han sann ingen annan utgång än den dörr, genom hvilken han kommit; han tänkte just att aflugsna sig, då han oredigt erinrade sig att bakom bönstolen skulle finnas en öppning i väggen till en spiraltrappa, som ledde ned till den stora familjen de Meserays grafhvalf. En brinnande längtan fattade honom att se Emmelinas graf. Öfverväldigad af tusen ider på en gång, hade han nästan glömt den syn han haft. Han gick bakom bönstolen, öppnade utan möda lönndörren och steg ned utför den lilla trappan. Då han kom till dess nedersta ända, befann han sig vid ett galler, som blifvit till hälften sönderbrutet vid slottets plundring. Han stötte med foten till den delen af gallret som motstått fotketsj våldsamhet, nedsteg utför en annan trappa och befann sig i den stora grafven. Bullret af gallerdörren genljöd hemskt i det vida hvalfvet. Längst in såg han tvenne silfverlampor brinna hvilket sken fördunklades af den underjordiska fuktigheten. Dessa ofantliga hvalf stödde sig på pilastrar i göthisk stil, på hvilka spindlar och sniglar klättrade upp och ned. (Forts.) VV SSE