Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juni 1851, sida 1

Folkets Suveränitet. Inledning. Vi vilja icke kriget utan freden. Vårt åndamål år således ej att dela men vål att förena. — Vi vilja söka att få den christliga kårlekens lag gällande. Men denna kårlek år ju jemnlighet i råttigheter; men jemnlikheten sinnes ej der ett visst litet antal tillegnar sig, likasom vore det en deras råttighet, suveråniteten öfver andra. Vi skola ej såga till de beherrskade: resen eder och gören genom styrkan och svärdet eder ritt gällandel — ty vi veta att styrkan och svårdet döda men ej grundlågga; vi skola deremot utropa: upplysen hvarandra, striden med ordet och J skolen segra. Vi vilja att hvar och en så ålskade sin nåsta att han aldrig i något ögonblick låte förmå sig att angripa en annans råttighet. Den från långt tillbaka började striden imellan nångden å ena samt några få å andra sidan, imellan det stora antalets intressen, d. v. s. det allmånnas, och det ringa antalets, d. v. s. de privilegierades, har i våra dagar antagit en styrka och karakter, som ej tillåter någon medborgare, i hvilken samhållsstållning han ån må befinna sig, att vara fråmmande för de frågor och svar, som de kåmpande partierna kasta imot hvarandra. I sådane tider som vär, år det ej tillåtet för någon medborgare att vara neutral, ty det vore en stor feghet att overksamt skåda håndelsernas gång och utveckling och att derefter utan undersökning hylla resultatet, vore det ock det allra orimligaste. Må derför hvar och en efter sina gåfvor bidraga till erkånnande och framgång för den åsigt han, efter ett noga beprösvande, hyllat såsom den råtta! Men om det sålunda år en feghet hos den enskilde medborgaren att ej sluta sig till något visst politiskt parti, så år det en ånnu större feghet, ja rent af en brottslighet hos en publicist att ej öppet och