Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juni 1851, sida 1

måtte anse sådant för en sig ensam tillhörig rättighet, som den dock så ofta underlåter att begagna. Genom sitt ädelmodiga handlingssatt hade Jacques IJaillefer således försvagat sin makt. Han hade byst medlidande med hela adeln, och adeln började att icke mera frukta hans styrelse. Detta medlidande hade på samma gång uppretadt folket, som icke så snart glömde adelns storskryterier. Några ostyriga sållar bildade en jakobinerklubb, hvarest man studerade tidningen le Pere Duchenes vältalighet. Dessa ursinniga menniskor, i tysthet uppeggade af några oförståndiga adelsmån, hvilka med glådje sågo republ kanernas beståndiga oenighet, åstadkommo snart förfårliga oordningar i Origny. Nattetid ströfvade jakobinerna omkring på stadens gator, sjungande eller snarare vrålande sansculott-sån ger; de ritade galgar på alla misstånktas hus, kastade stenar genom fönsterna och botade alla dem med lyktpälen, som ej inträdde i deras Yederstyggliga leder. 1 början gingo de obeväpnade; men småningom beväpnade de sig med jernskodda pikar, prydda med röda vimplar, på hvilka låstes devisen: La liberts ou la mort. Taillefer samlade all sin kraft och störtade ensam emot de ursinnige. — Edra vapen! ropade han med befallande ståmma; lemna mig edra vapen eller ock förer jag eder alla i fångelse! Detta plötsliga och oförmodade utfall nedslog rebellernas mod. Emellertid höjde några af dem stolta sitt hufvud och ropade: — Ned med aristokraten! (Forts.) A käee de a ne eo oe