Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juni 1851, sida 1

(Insåndt.) Ett ord i sinom tid. Ser icke hvar på sitt eget båsta iPaulus. Ganska mycket, både likt och olikt, har blifvit taladt och skrifvet om Hvitfeldtska stipendiimedlen och deras anvåndande åt snart sagdt tusende olika håll. En hvar har sig dock vål bekant, att den ådelmodiga stifterskan endast och allenast donerade sina efterlemnade stora egodelar till fattiga och medellösa ynslingars underhåll, som voro födde inom Bohuslån och intagne på Götheborgs gymnasium. Men hvilken förändring har ej i tidernas långd Hvitfeldtska testamentet undergått till missaktning för stifterskan och till största mehn för utblottade och nödställda lårosvenner från Bohuslån?! Sednast och ej långe sedan har den lilla och nåtta summan af 1000 (såger ett tusende) rdr rgs, ungefår fjerdedelen af årliga inkomsten, blifvit af nyssnåmnde stipendiifond tilldelad en, om icke just rik, dock åtminstone bemedlad biskopsson, som nu år stadd på utrikes resor, under det mången, mången alldeles utfattig yngling från Bohuslån, både vid gymnasium och akademien, får kåmpa med svidande armod samt strida mot hunger, nakenhet och köld. Magister Bruhn, som år den lycklige och som erhållit ofvannåmnda betydliga anslag till sina utrikes resor, och hvarom intet annat våsendtligt år att anmårka, än att han — magister Bruhn — ej är född i Bohuslån, år biskopsson, och framför allt i ekonomiskt hånseende oåndligt båttre lottad, ån tusendetals andra studerande, som med yttersta möda och bjertefrätande bekymmer kunna göra sin resa till Upsala eller Lund, ännu mindre till flerfaldiga utrikes universiteter. Dessutom har mag. Bruhn såsom offentlig lårare sig tillagd lån af staten. — Sådant beteende och förhållande har åfven med skål våckt allmån uppmärksamhet och högt ogillande i stad och på land, under det man ingalunda våntat, att stiftets chef och låroverkens ephorus samt en bland Hvitfeldtska medlens kuratorer skulle för sin ende sons fullåndade vetenskapliga bildning, åtminstone för grannlagenhets skull, vilja begagna sig af dylika fattigoch allmosemedel, utan håldre ömmat för otaliga andra studerande, som åro i himmelsvidt större behof af understöd från fru Hvitseldts stiftade barmhertighetsverk, ån prelatens son. Om herrar tidningsredaktörer finna dessa anmärkningar billiga och rättvisa, torde en plats i deras spalter deråt inrymmas !! Studerande.