Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juni 1851, sida 1

En Drame år 1792, af Arsene IIOuSSaye. (Forts. fr. N:o 141.) Ack, hade man satt Camille och Danton vid det förfårliga styret, så skulle skeppet ej hafva strandat; hela Paris älskade Danton, hela landei älskade Camille; man visste att endast en uppoffrande tillgisvenhet ledt deras företag, man skulle hafva uppoffrat sig för dem. Arnould och Margareta ledsnade slutligen att vänta På sin dom och trodde att revolutions-tribunalet hade glömt dem. En afton intrådde åndtligen fångvaktaren, åtföljd af tvenne gendarmer. — Lycklig resa, sade denne i det han band deras händer; ni går nu hårifrån till Conciergeriet, och derifrån Gud vet hvart! — Nu år således vår befrielsestund kommen, sade Arnould under vågen; han egde numera icke något annat hopp ån i döden. — Margareta, Margareta, låt oss bedja Gud, ty barbarerna skola såkert ej lemna oss en qvarts times nåd, för att bereda oss till döden. 6. Följande dagen inståldes Arnould och Margareta inför det blodiga tribunalet. Arnould Var ung, Mar gareta var vacker, och sessionsrummet uppfyldes af nyfikna. Klockan var redan öfver tolf och solen strålade varm; juryn Jåt Öppna fönsterna, domarena begårde vatten. Då presidenten svalkat sig ringde ban;