Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juni 1851, sida 1

VIII. ÄUtenskapslöstet. 1. Jacques Taillefer, som blifvit den förnämste af kommunens representanter, till stor förtret för några vildhjernor, hvilka ansågo bonom alltför förståndig, stillade slutligen de fanastiskes ovilja mot adeln och godsegarne i landet. Tack vare hans ådla mod, var aristokrat:ens makt störtad och de exalterade vågade icke öfverlemna sig åt sina onda passioner. Han hade alltid i hufvudet denna Julii Cesars maxim: ÅFolket far vilse, når det icke mera har någon styresman. Han ville leda folket, och hans afsigter voro allför rena att han kunde tro, det folket misstrodde honom. Alltid var han de sattiges för-yn, de olyckliges tröst och allas stöd. Outtröttlig i Sin uppoffrande wllgifvenhet för friheten, reste ban omkring i hela distriktet Origny, afhörde klagomålen, tillslöt ofta Ögonen för felen, uppmuntrade arbetet, lugnade hatet och aftorkade tårarne. Två gånger i veckan församlade han sitt råd, hvars ledare han alltid var, trotts några notabla personers afund, hvilka logo åt hans högtrafvande våltalighet. Om söndagarne vid messans slut, uppsteg han i predikstolen, med evangelium i ena hannen och en tidning i den andra, prisande folket och förgudande fribeten. Kyrkan, som ofta var nästan tom under messan, fylldes alltid då han höll sina tal; håftiga bifallsrop besvarade alltid hans ord, och når han nedsteg från den heliga talarestolen trängde sig det hänryckta folket fram till trappan för att gifva honom detta broderliga samntag, som alltid närmar bjertan till hvarandra. (Forts.)