Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juni 1851, sida 1

— —— — — En Drame år 1792, af Arsne Houssaye. (Forts. sr. N:o 139.) Dt förhatliga fängelsefönstret erinrade honom om öntret i hans eget rum, der han bäfvande af kärlek jetzsktade Margareta genom lindens grenar. Vid detta örs minne försvunno hastigt alla andra som ett adhnds kulor i en andäktig menniskas hand; han yck sig se Margareta, lekande: med kattor och hunlar tanför våärdshusdörren, skämtande med gästerna lerkastande små stenar på den mispelbukett, som jende till skylt; vidare Margareta med kårleken i ljertt. trånande luta sig mot det af linden beskugzadefönstret, vattnande sina hyacinter och törnrosor, amllyssnande till sitt hjertas slag, slutligen Margareta i klöfverfåltet med utslaget hår och öppet liftyck Och under det Arnould återsåg dessa tjusand scener, tyckte han sig kånna doftet af rågen, blommorna och klöfvern. Has blickar hade våndt sig ifrån jerngallret, men då hn plötsligt kastade dem På ett sönderslaget krus, som tgjorde en af hans möbler, erinrade han sig, att han ir i ett fångelse. —8olen lyser ju för alla menniskor! sade han håftigt. O, min Gud! hvarför kan jag icke sånda alla dem II asgrunden, som ryckt mig undan solens ljus! Tune taflor tedde sig på en gång för hans bliekar: et förflutna, behagligt och leende, som en målning f Boucher; det närvarande, mörkare och sorgligare n Dantes fantasier. Ofrivilligt vånde han upp