Franska republiken befästad! (Forts. och slut fr. N:o 137.) I tolfte afdelningen talade Bineau för en revision i bonapartistiskt intresse. Cavaignac förklarade, att han systematiskt motsatte sig revisionen, medan anhångarne af monarkien, befordrarne af presidentskapsförlångningen och vånnerna af en monarkiskt organiserad republik yrkade densamma. Hvad monarkien betråffade, så tillerkånde han ingen råttigheten att fordra dess återställande. Hvad presidentskapsförlångningen vidkom, så ville han den icke, först och fråmst emedan han icke hyste något förtroende till presidentens person och sedan emedan landet icke skall tro på republiken, förrän det sett, att det med största låtthet kan ombyta president. Hvad republikens reformatorer anbelangade, beredde de blott dess omstörtande. — Pascal Duprat begrep, att suverånen, folket, kan revidera författningen. Men skulle en del af det suveråna folket revidera den författning, som var ett verk af hela det suveråna folket? Med lagen af den 31 Maj var det omöjligt. Men åfven om den afskaslades, ville han icke någon revision. Konstitutionen år för de vid banketten i Dijon så illa tilltygade royalistiska partierna ofullkomlig, emedan den år republikansk. Hvad brydde sig Royalisterna för öfrigt om henne? Hade hon icke för tvenne år sedan satts ur kraft genom romerska expeditionen, genom vallagen, genom tryckfrihetens och föreningsfrihetens upphåfvande? Icke författningen, utan sitt politiska system måste royalisterna anklaga. Han förkastade den monarkiska revisionen såsom en negation af folksuveråniteten och presidentskapsförlångningen, emedan han ansåg kandidaten för olåmplig. Republikanerna skulle icke underlåta att försvara republiken. — Thiers, som tillhörde