Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1851, sida 2

HHHISCHEL IIINOLGC. Mel. Vort Födeland var altid rigt. Ver hilset, Norges Klippeland, Med Aase og med Tinder! Ver hilset, Kempers Födeland, Med Dine Storverks-Minder! Ver hilset fra den grönne Strand, Trofaste, xgte Broderland For Marken, som fik Navn af Dan, Den Bolde paa det Jxvne! Ver takket for hver gammel Helt, Og dobbelt for de Nye, Som slumred ind ved Sund og Belt Med Schleppegrell och Rye, Og for den klippefaste Gran, Som holdt mod hede Helved Stand Paa Eiderstrommens Gyngerand, Og grönnes end ved Slien! Ver takket for hvert Aandedret, Hver Tanke og hver Tale For Danmarks Vel og Nordens RBet, Paa Bjerge og i Dale, For Mindet om den svundne Tid, For Haab om den, som kommer hid Med nordisk Alvor, Skjemt og Vid, Med Frihed, Fred og Glzede! Ver takket for den aabne Favn, Du byder gamle Grander! I Ungdoms-Dragt fra Kjöbinghavn Det gamle Venskab lander, Som gammel Viin og gammel Vej Det vinker mildt og sviger ej, Det hilser Thor fra Vana-Frej, Og Syster hans, den vene! Hurra tor Norges Klippeland Og for dets Klippekale Paa Elven og den vilde Strand Paa Bjerge og i Dale! Hurra for gammelt Vennelag! Hurra for denne Sommerdag, Som i det Fri og under Tag Skal mindes trindt i Norden! Den 10:de dennes kl. 9 f. m. afseglade de flesta svenska, danska och norska studenterna på ångfartygen Christiania och Slesvig till den vackra fest, som konungen låtit för dem föranstalta på Ladegaardsöen. Fartygen stannade inuti Vekkeröbugten, der man i närheten af Christian Augusts minnesstod steg i land under kanonsalut från ångfartygen. Nu skingrade man sig i åtskilliga grupper för att bese ön och Oskarshal, hvarest arkitekten, enligt konungens befallning, mottog de besökande; och hvarest i synnerhet matsalen tycktes våcka beundran. En mångd andra herrar och damer, hade också dels till lands, dels till sjös begifvit sig till Ladegaardsöen, som derför erbjöd en den vackraste och lisligaste anblick. Lyckligtvis föll på s. m. intet regn, som eljest varit temligen ihårdigt de öfriga dagarne, utan ett vackert och klart solskensvåder gynnade festen. Kl. 12 samlades man på Drottningberget, dit konungen låtit inbjuda samtliga deltagarne i studentmötet till en d6jeuner. På den bekanta öppna platsen, der paviljongen förut stod, vajade nu de svenska, danska och norska fanorna; der var också en rad af med vimplar smyckade tålt uppslagna, och så uti som utanför dessa voro frukostborden dukade. Chefen får den kongl. hofstaten, General Wedel, hvilken på Konungens vågnar fungerade såsom vård, öppnade festen med ett tal, hvari han önskade studenterna, kårnan af Nordens ungdom,vålkomna. Derpå utfördes af de tre sångföreningarne (Handelskorpsens, Handtverkarnas och Studenternas) följande säng, försattad af H. Ibsen: Der gaar en Lustning med dempet Klang Igjennem Granen herinde, Det er en dyb, en vemodig Trang, Som hviler Skoven paa Sinde; Sin Lengsel vil den hviske om Og sine bedste Minder, Og Rösten, som fra Hjertet kom, Forvist sin Gjenklang finder. Der raaded engang en Dronning prud I disse hviskende Skove, Da vandred Fruer i Sölvmorsskrud Ved Fjordens blinkende Vove, Den Sanger kvad om Elskoys Ild Til Harpens gyldne Strange, Mens hövisk Skjemt og Ridderspil Klang over Blomsterenge. Dog, Tiden vexled, i Slummer laa De gamle hellige Lunde, De saa det sreidige Liv at gaa I Stridens Hvirvel tilgrunde; Men evig er Naturens Aand. Den drömmer, slummeradysset, Paa Leiet, hvor en kjerlig Haand Har Mindets Blommer drysset.