Dessa rader innehålla ett erkännande, att tulllindringarne utgöra en fördel för de större skeppsrederierna, på de mindre köpmännens bekostnad, hvartill jag önskar man hade tillagt också, på de mindre stapelstädernas bekostnad, till förmän för Stockholm och Götheborg. — Det tillägges väl, att minuthandlarne i de större stapelstäderna oftast kunna så öfvertaga kaffeposter vid fartygens ankomst mot betalande af fakturan jemte frakt. Detta beviljas väl icke när varan stigit, ty då får väl minuthandlaren binda vid sitt ben prisskillnaden, hvilken såsom förtjenst tillfaller skeppsredaren. Har varan åter fallit, skulle minuthandlaren säkerligen på annan väg, derest icke skeppsredaren vill uppoffra frakten eller möjligen mera, veta förskaffa sig det nödvändiga kaffet. — Det factum står dock obestridt qvar, af mångårig erfarenhet bevittnadt, att Götheborg och Stockholm nästan uteslutande tillegnat sig hela kaffe-importen, och att köpmännen i rikets öfriga städer, äfven om de kunde från andra Europeiska städer köpa varan för lägre pris och till lägre frakt, ändock, i följd af differential-tullen, nödgas förse sig dermed från de tvenne privilegierade, Stockholm och Götheborg. — I Malmö t. ex., hvilken stad har Köpenhamns nederlags-magaziner så till sägandes under sina ögon, är förhållandet sådant. Det är, bland annat, denna inskränkning uti hvarje handlandes naturliga rittighet att köpa den behöfliga varan hvarest den fås till bästa pris, af bästa qvalitet och till lägsta frakt, som jag finner obillig och orättvis; sådant som all undantags-lagstiftning ovilkorligen medför i mer eller mindre mån; och det är jemväl denna undantags-lagstiftning med dess vidt skiljda tullsatser, som framkallat den betydliga smuggling af kaffe, hvarom tull-confiscationerna bära vittne. Enligt Bevilln. Ustkottets förslag skulle vid gull-lindringarnes upphörande, införselstullen å kaffe nedsättas från 3 sk. 4 rst. till 2 sk. 8 rst. skålpundet. Denna nedsättning af 8 rst. per (0. bör, efter all vanlig slutkonst, snarare minska än öka lurendrejeriet både i allmänhet och särskildt på Norska gränsen, då Norska tullsatsen 3 sk. öfverstiger den här föreslagna. Pag. 5 yttras som följer: IIvad artikeln socker angår, så bar den dirrekta handeln dermed redan så länge legat nävstan uteslutande i fabrikanternes händer, att vi rbetvifla det på flera år något exempel inträffat, idå en sockerlast kunnat af annan importör försäljas till högre pris än som motsvarat inköpspriset och frakten tillsammans. ,, Här erkännes ju öppet, att från börsen till sockerkokarne sjelfva importen af råsocker öfvergått, och att, om någon gång en köpman eller skeppsredare för egen räkning sökt sin lycka i denna väg, resultatet blifvit, att han i bästa fall återfått inköpspris och frakt. Men, likasom vid kaffe, måste härvid bemärkas att, om den importerade varan under import-tiden nedgått i pris, säkert frakten, ja oftast mera, blifvit en tvungen uppoffring för varans möjliga realisation. Ledsamt och betänkligt vore, om så argt tillgått med denna import. Ty år 1850, öfver hvars socker-import hit till Stockholm jag förskaffat mig tillförlitlig underrättelse, förhåller sig densamma som följer: Hela importen af råsocker utgjorde cirka 1,555 Läster Netto 4 4, 800 Ll. 7,464,000 ed. hvaraf af sockerbruks-idkare 875 läster 4,200,000 (. af köpmän 680 d:o 3.264,000 (. 1,555 laster 7,464,000 Å. Att köpmän, enligt mina motständares egen utsago, skulle hafva importerat 3, 26 4,000 fd. råsocker, endast under förhoppning att återfå utlagda penningar och frakt, men med förutsatt möjlighet af att förlora så väl på det ena som det andra, besannar just mina uppgifter om undantage lagstiftningens för handeln monliga följder. Till dessa må med allt skäl räknas, att sockerbruksidkarne tillika blifvit importörer och på sednare tider äfven skeppsredare. Förr var förhållandet helt annorlunda, då importen af råsocker var en för börsen både vanlig och vinstgifvande rörelse. Någon lycka kan jag icke fiuna deri, att på en hand förena sockerbruks-rörelse, socker-import och skeppsrederi. Att hos individen förutsätta den mångsidighet i kunskaper och erfarenhet och den tid, som för dessa vidt skiljda rörelsers vigtiga bedrifvande erfordras, samt tillÅobIj:s5 banftalor SVNES Mim manna att Allt 4