annorlunda bedrifves, må man derföre hafva att tacka 1850 års dyrköpta erfarenhet. Vid den uppmuntran vår handel och sjöfart bå Nord-Amerika och egentligen Förenta Staterna åtnjuter i 15 tull-lindringar, beböfver jag icke mycket uppehålla mig, helst frågan derom synes af våra importörer eller skeppsredare omfattas med långt mindre omvårdnad, än hvaråt den högre tull-lindringen på Brasilien och Java har att fröjda sig. Commerse-Collegii berättelse utvisar dock, att omkring hälften af vår sjöfart på Förenta Staterna ombesörjt direkt varutrafik emellan Sverige och dessa stater, och att fraktfart emellan samma stater och främmande länder således icke på långt när sysselsatt vår flotta i samma proportion, som visat sig vid sjöfarten på Södra Amerika; men den ringare tull-lindringen har icke mäktat så uteslutande inskränka importen till några få händer, att skeppsrederiernas intresse här tillika blifvit importörernas. — Allt visar, att det är för importens koncentrerande man nu mera så varmt försvarar tull-lindringarne — och så har medlet, hvarigenom lagstiftaren under en viss period ansåg sig böra uppmuntra till uppsökande af nya afsättningsorter för våra produkter och till vidsträcktare sysselsättning för vår handelsflotta, blifvit ändamål. Till ytterligare stöd för denna min åsigt må erinras, att staden Gefle, hvars handelsflotta är lika betydlig med Stockholms och Götheborgs, samt besörjer en visendtlig del af vår export, men der importen åter är jemförelsevis ringa, långt ifrån att ifra för dessa tull-lindringar, fast heldre bekämpar desamma. Genom tull-lindringarnes bibehållande afses sålunda att inskränka importhandelns frihet. Är sådant rättvist emot handelns idkare? Är det nyttigt för landet? Visserligen icke. I följd af varuprisens fluktuationer inträffar stundom, att Europeiska marknaden kan till och med understödja den ena eller andra produktionsorten. Att då köpa varan på närmare håll och hit införa den mot längre frakt, skulle ju nedsätta varans pris, och på samma gång bespara landet och konsumenten prisskilnaden. Vore det rättvist emot köpmannen, att genom förhöjd tull beröfva honom frukteu af hans spekulationsanda? Vore det nyttigt för landet och konsumenten att endast en dyrare vara infördes? — Man behöfver sannerligen icke söka efter svaret på dessa frågor. Emellertid är det just derom tvisten slutligen föres, och genom de enskilda intressenas seger, genom tull-lindringarnes bibehållande ger man handeln en -konstlad rigtning, hvilket uttryck alltså icke är en tom fras. Men derföre att jag åt handeln och spekulations-andan vill inrymma frihet från onaturliga tvångslagar, må man icke påstå, att jag vill förhindra den direkta importen, der denna visar sig fördelaktig; och till bevis att denna direkta import, äfven utan särskilda privilegier, gör sig gällande, erinrar jag om det i Commerse-Collegii berättelse för 1849 upplysta förhållande, att af den tullfria och således af tull-lindringarne oberoende artikeln bomull mera än ?:delar af årets hela och högst betydliga import blifvit från produktions-orter införda; och det, oaktadt få artiklar hafva större Europeisk marknad. Hvad jag för närvarande anser beböfligt att i denna fråga vidare anföra, torde lämpligast kunna ske i sammanhang med besvarandet af tvenne skrifter, som från förfäktarne af den prohibitiva åsigten nyligen genom trycket allmängjorts. Den första af dessa skrifter, tryckt i det 26:te Aftonbladet och sedermera till bevillnings-utskottet, samma dag tull-lindringarne derstädes till afgörande förekommo, i form af brochure utdelad, har titeln: Om Tull-lindringarne, med anledning ur Kongl. Maj:ts proposition om desammas upphörande. v I denna brochure hafva mina vederparter i temligen direkta ordalag tillåtit sig anspelningar, hvarmed en god sak ej gerna försvaras. Föga ridderligt finner jag det, att under anonymitetens egid såsom argumenter använda insinuationer, dem man ej gerna med sitt namn undertecknar. Det vore mig lätt att gifva svar på tal. Om jag i hederns och grannlagenhetens namn uppfordrade mina vederparter gifva sig tillkänna, skulle en sansad allmänhet snart och med full urskiljning kunna bedöma, hviken af Aa 3 3 Dmå allan hihak 21