Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1851, sida 1

landet i sin helhet, skall jag i det följande söka ådagalägga. Derförinnan må jag dock upptaga den så väl inom Riksstånden och Bevilln.-utskottet, som inom tidningspressen framkastade förmodan, att hot från en fremmande makt, hvarmed man troligen menat England, skulle hafva framkallat Kongl. Maj:ts nu till Ständerna aflåtne proposition. En för regering och land så förnedrande beskyllning, som denna, är det hvarje rättsinnads pligt att vedergälla så godt han förmår, och sådant blifver denna gång lyckligtvis ganska litt. Navigations-lagarne i England erbjuda hvarje land, som lemnar full reciprocitet, stora och obestridliga förmåner, hvaraf vi också kommit i åtnjutande, sedan genom Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den 26 Oktober 1849 några motsvariga förmåner från och med 1850 års hörjan blifvit Brittiska fartyg i våra hamnar medgifna. Men till den af England äskade reciprocitet hörer äfven försvinnande at all undantags-lagstiftning. hvarigenom varor blifva ålagde högre afgifter vid införseln ifrån det ena, än från det andra landet. En sådan undantags-lagstiftning innefatta dock våra tull-lindringar, och vi eludera således ett af de vilkor, hvarunder vi tillgodogjort oss fördelarne af Engelska Navigations-akten. Att Eng lands flagga tillerkännas samma förmåner, som vår egen, förändrar alls icke detta förhållande. in traktat emellan tvenne makter är icke att anse annorlunda än såsom ett kontrakt mellan I tvenne enskilde, der den ene kontrahenten emot den andra har både juridisk och moralisk rättighet att påyrka det öfverenskomnas samvetsgranna uppfyllande, utan att ett dylikt påyrkande kan eller får såsom hot benämnas. Hade England velat tilltvinga sig någon förän-dring i vår tull-lagstiftning, så hade detta land emot oss helt nyligen kunnat, med otvifvelaktig I framgång, och utan någon förnärmelse af vår nationalsjelfständighet, genomdrifva ett sådant syfte; ty om England, emot den beviljade tullnedsättningen på trävaror till hälften emot förut gällande höga tullbestämmelser, hvilken nedsättning exempelvis på en tolft 20 fots 3-tums 9tums plankor gör fullt 5 rdr b:ko, och lofvar att blifva för oss af omätlig vinning, såsom vederlag derföre fordrat tull-lindringarnes upphörande, fartygs ömsesidiga naturalisation m. m., tvekar jag icke att uttala den åsigt, att så vil regering, som Rikets Ständer icke ett ögonblick dragit i betänkande att bevilja både detta och mera. Härpå grundar jag min öfvertygelse att pratet om hot är en fullkomlig dikt. Dock bör man icke leka med allvarsamma saker; ty emot Belgien, som vägrat naturalisation af Engelska fartyg, har uti Engelska tulltaxan influtit den restriktion, att, ifrån och med detta års början, varor, under Belgisk flagga till England införda, blifvit ålagda 20 proc. högre tull, än dessa varor skulle hafva betalt, derest de till England I inkommit under Engelsk fiagga. En dylik åtgärd emot oss skulle vara mer än I tillräcklig att alldeles förinta vår flaggas trafikerande på England och dess kolonier. Och ändå kunde vi icke med något sken af billighet öfverklaga en sådan åtgärd, då det berott af vårt fria sval, att genom traktat-enlig reciprocitet undgå densamma. England har vidare medgifvit i Sverige byggda fartygs fria naturalisation, emot det att i England byggda fartyg här skulle kunna fritt naturaliseras; och i parenthes kan jag ej underlåta här omnämna det besynnerliga och egna förhållande jag finner deruti, att vår regering icke till nu församlade Rikets Ständers bepröfvande framställt förslag om Engelska fartygs naturalisation, då Norriges Konung deremot till Norska Storthinget framställt en nådig proposition i denna syftning, hvilken der snart nog torde blifva lag. Om detta regeringens olika förfarande skulle motiveras af ett förment skydd för Svenska skeppsbyggeriet, synes sådant så mycket mera öfverflödigt, som intet land torde kunna mäta sig med oss i fartygsbyggnad, vare sig med afseende på pris eller godhet; till bevis hvarpå, hvad Norrige angär, må erinras, att just Norska handelsslottan till icke obetydlig del rekryteras med Svenska fartyg, med hvilka Norrmännen sedermera, beklagligt nog, besörja vår hufvudsakliga trädvaruexport. I sammanhang med frågan om det förmenta Engelska hotet, som, efter hvad här blifvit an