vMed anmälan att — — få Rikets Ständer, rhvad beträffar de nn gillande tulltaxa bifogade vunderrättelser — — underdånigst anföra: — — satt, i afseende på den uti 30 å medgifva lindring i tull samt handelsoch sjöfartsafgifter, Rikets Ständer i underdånighet öfverlemna åt Eders Kongl. Maj:t, att, efter godtsinnande, parotielt minska eller helt och hållet indraga denna tull-lindring, om den svenska handelns och sjösfartens intressen sådant skulle påkalla. Den härigenom regeringen lemnade rittighet, att partielt minska eller helt och hållet indraga tull-lindringarne, har genom 1848 års sednare riksdagsbeslut aldrig blifvit återkallad, så mycket mindre, som 24 S i de då beslutade -Underrättelser om hvad vid taxans verkställighet iakttagas bör, hvilken S till sitt belopp bestämmer nu gillande tull-lindringar, derjemte föreskrifver, att dessa endast komma att tills vidare forlfarar — en föreskrift, utan motstycke på något annat ställe i tull-taxan. Om regeringen, på grund af ofvannämnde Riksens Ständers underdåniga skrifvelse af år 1845, icke ville eller icke ansåg sig kunna upphifva de omtvistade tull-lindringarne, synes mig dock, att sagde Riksens Ständers skrifvelse hade gjort sig förtjent af att blifva omnämnd uti Kongl. Maj:ts under den 1 Februari 18531 till nu församlade Rikets Ständer aflåtne nådiga skrifvelse om tulllindringarnes upphörande. Om lämpligheten för sin tid af det monopolie