Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1851, sida 1

tillsammans 26 rår 32 sk. banko. Sedan Mannarps byamån i afgifven förklaring krasvet bestridt, hufvudsakligen på den grund, att torpares afgift till resten vore personel och icke kunde låggas på hemmansegarne, når torpen, såsom sådana, icke mera funnos till: så ålade konungens befallningshafvande den 8 Maj 1847, uppå anförde skål, byamånnen att, i mån af hemmantalet, det fordrade beloppet till prosten Herslov erlågga. Uppå håröfver förd klagan, hade kammarkollegium den 15 Febr. 1838 ansett frågan, huruvida Mannarps åboer, hvilka år 1832 med Herslow ingått en af Kongl. Maj:t icke faststålld konvention, kunde vara skyldige att godtgöra honom äfven de dagsverken, som af å byns egor då befintliga, sedermera afhysta och till byn inlagda torp bordt utgå, bero på tydning af kontraktets råtta förstånd och sålunda icke utgöra föremål för administrativ embetsmyndighets handlåggning; hvarefter Kongl. Maj:t, uppå af Herslow anförda underd. besvår, den 20 Sept. 1849, enår frågan om resträttigheter af torplågenheter icke blifvit i 1832 års ofvanberörde konvention annorlunda bestämd, ån att dermed borde, enligt författningarne, förhållas, och följaktligen i detta mål fråga vore endast om samma försattningars råtta tillåmpning, återförvisat målet till kammarkollegium, som till följd deraf den 20 Nov. 1849 sig utlåt, att, som hvarken 10 i Kgl. I Förordningen den 16 Okt. 1723 eller Kongl Brefvet den 12 Okt. 1826 föranledde dertill att kyrkoherden i Håstveda vore beråttigad till dagsverken för torp långre ån dessa såsom sådana förefunnes och vore af torpare bebodde, kollegium pröfvade rättvist att, med upphåfvande af konungens befallningshafvandes beslut, Mannarps hemmansåboer från krafvet helt och hållet befria. Efter det prosten Herslow detta beslut ho: K. M. öfverklagat, har K. M. d. 7 sistl. Mar: förklarat skål icke vara anfördt till ändring kammarkollegii utslag. (S. E. T.)