Studentfesten den 7 Juni. Götheborg torde ej på långe ha haft ett så ungdomligt, så åkta toujourt, så — att vi må såga — studentikost utseende som i Fredags afton. Det niosaldiga hurrat har ljudat på våra gator och vunnit genklang . . allvarsamma affårsmän hafva helt förtroligt vandrat arm i arm med glada studenter... varma, broderliga skålar hafva med uppriktighet blifvit proponerade och med enthusiasm druckna... till och med våra damer ha visat sig som ganska goda Skandinaver. Om en fråmling tillfålligtvis kommit hit midt under all denna uppståndelse kunde han ha frågat: hvarför all denna ovanliga liflighet i en stad, der eljest det hufvudsakligen år den blomstrande handeln, som sprider lif och rörelse? Vi skulle då svarat honom, att det år innevånarne i rikets andra stad, som hålla på att visa sin gåstvånskap mot Skandinaviens unga söner. Och — ågde han ett hjerta — visst hade han genast skyndat att deltaga i den allmånna hånryckningen.