Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1851, sida 2

ligen insunno sig summa två; den ene bara besåg; den andre gick ett steg längre och frägade priset. För denna klenod, som ny kostade 450 Rdr, och nu, båttre ån ny, stod till nåra 520, tyckte man det icke vara oförskåmdt att begåra lika med en ny, opröfvad, oftast såmre förfårdigad, eller 450 Rdr. Men spekulanten, till hvars yrke det hörde att nödgas begåra mer ån man vill ha, prutade och bjöd 400. Kommer aldrig i fråga! svarade egaren, som ansåg sin pråktiga Droska förnårmad genom detta bud. — Emellertid, hvem känner ej den sreaktion i tånkegåtten som med 1850 intrådde. Efter någon tid gick egaren till bjudaren och sade: -nå vål, min Droska år för god att rått snart sakna tak öfver hufvudet, tag henne för 400-1 — Tack, som bjuder, svarades, men — det år för sent-! — Se så der, tånkte egaren, der ha vi det olycksaliga ropet, som så långe genljöd kring Europa! — i får Selar på köpetl. — Nej, tack! det år för sent! Jag har redan köpt en annan!Inga koncessioner hjelpte. — Hvad var nu att göra? Droskan inhyrdes hos mälare Haase, som åtog sig sörsåljningen, ehuru, som utgången visat, utan framgång. Denna perla bland droskor står der ännu oförsäld, lika superb och obegagnad, medan man kan vara såker på, att ett sjog nya, mycket sämre under tiden köpts. Nu år det emellertid så, att den snart icke långre kan få qvarblifva på detta gåstfria herberge, och således måste slopas, för att brännas upp i köksspisen och jernet såljas som skrot, klådet till någon släpmundering o. s. v.; och det vore sannerligen, som en stor auktoritetet sade, tag min f—n, både synd och skam. — Derföre utbjudes nu för aldrasista gången denna sörträssliga droska till den högstbjudande, och kunna anbud inlemnas inom den 20 dennes å Najadens tryckeri.