Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1851, sida 1

En Drame år 1792, af Arsene Houssaye. (Forts. fr. N:o 127.) Jacques Taillefer, rörd ånda till tårar öfver den ådla fångens olyckor, uppbjöd allt sitt bemödande att fria henne från att skymfas af det ursinniga folket. Modigt gick hon framför gendarmerna, hvilka voro nog oförskämda att med sina infall djupt såra hennes blyssamhet. Allt landtfolk i trakten samlade sig der med obarmhertig nyfikenhet. Staden oöfverflödade af nyfikna och äfventyrare, som oupphörligt strödde törnen på den stackars Emmelinas våg. Huru många gångor hade de icke strött blommor på samma våg! Gendarmerna iotrådde på Jacques Taillefers vårdshus, hvarest de skulle invånta septembrisören. De voro redan illa ansatta af törst; de instångde Emmelina i ett litet rum, och, förvissade att fången ej skulle undkomma dem, satte de sig att dricka. Margareta betjenade dem i hopp att kunna taga nyckeln till den lilla kammaren ifrån dem; sannolikt skulle åfven detta hafva lyckats, om ej septembrisören haft ett vaksamt öga på allt, då gendarmerne började sitt anfall mot buteljerna. Septembrisören anlände på hr de Meserays vackraste häst, åtföljd af en berlinare, dragen af tvenne engelska ston, hvilkas fötter och hals-stållning beundrades af alla; uti berlinaren hade han kastat alla de dyrbarheter, som undergått den öfriga plundringen, en Christusbild af silfver, som de sniknaste icke bevårdigat med någon uppmårksamhet, vapenrustningar, taf