Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1851, sida 1

Litteratur. Magnns Martin af Pontins Samlade Skrifter. lsta bandet. Stockholm 1850. 282 sid. 8:vo. Vid anmålandet af dessa skrifter, hvilka innehålla 3:ne resor till Skåne, samt lefnadsteckningar af Olof Swartz och Jacob Berzelius, år det icke meningen att skrifva en fullståndig recension, hvartill jag har hvarken lust eller hvad de historiska facta betråffar nog materialier, men då förf. upptråder med en viss suffisance såsom naturforskare, synnerligast botanist och synes vilja agera Linne den andre med framklåckande af en ny skånsk resa, så torde det tillåtas mig att såsom infödd skåning och temligen eller kanske mera ån de flesta bevandrad i skånska floran, både i sin helhet och i detaljer, att hårutinnan g0ra några anmårkningar. På förhand må jag anföra att jag aldrig varit synnerligen förtjust i förf:s stil och skrifsätt. Ett ordsvall af sötsaker och en fraseologi, håmtad från hostrapporna, liknar visserligen en -söt lukt från de aristokratiska köken, men år för den mera hemmavanda svenska smaken en verklig bouillon aux grenouilles med dadlar och fikon (sid. 88). Den tiden år långesedan för bi, då man lånade ett villigt öra till dylikt, i boken ofta förekommande diplomatiskt smicker, utan att man derföre behöfver anses hvarken för republikan eller ens för politisk rabulist. För min del anser jag det vara en stor förtjenst hos en sörsattare att nemligen med skål och bevis klandra det klandervårda och berömma det som förljenar berömmas och detta utan hånseende till personen, likvål med iakttagande af Thorilds bekanta sats: ratt ingenting år till för sina fel, utan får sina meriter skull, och att man icke får det lilla klandervärda bör förgäta det stora af dygd. ådelhet, åra eller snille, som förtjenar berömmas. Historien, statsekonomien, ja sjelfva råttsläran och mycket annat skulle utom denna kritik blifva ett experimentalfålt för ideliga lostalare och hoftrumpetare. Äfven om man anser sig som blott vitterlekare och betraktar sin stil såsom en licentia poetica, så år detta ideliga svassande, denna målning i vatten som Stjernhjelm såger, i egentlig mening att hafva filat udden af Febi pilar, och saltet har mist sin sålto. Första resan till Skåne Juni 1810 sker i sällskap med Berzelius på befallning för att deltaga i obduktionen af kronprinsen Carl Augusts lik, hvilken förråttning vid deras ankomst redan var skedd, och hvarefter de gjorde ett kort besök i Köpenhamn och sedermera i Lund. Denna del innehåller visserligen flera uppsattser om kronprinsens sjukdomsanlag, beråttelser om liköppningen och tankar derom, men om de lemna några vigtiga hittills obekanta historiska upplysningar eller icke kånner jag ej. Jag håller mig blott vid Skåne. Sid. 18 beråttas att ångarna kring lLomarps ösfversteboställe (i Ovidinge socken) prunkade med pyramidoch riddareorchider—n— ——