Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1851, sida 1

—— — HNmGmN ÖÅKSÖSÖ5ÖBB5 GL ——— —— — hans hjerta, han återvände med en usel hämndeplan i sinnet. — Min vän, sade han till den som värmde sina föttor, låt oss ej vara så okloka att lemna denna nuäsvisa flicka i frihet, hon skall säkert släppa in sin far; vi måste binda och instänga henne. — Ja, sade den frusne, hennes far blir ganska säkert obarmhertig emot oss, vi böra således ej hysa medlidande med henne. De värda vännerna bemäktigade sig Margareta som föraktade dem allt för mycket, att söka försvara sig. Den gamle kyrkoherden reste sig upp full af förtrytelse och ville afstyra detta ofog, men han blef afvisad. — Ack låt dem vara, sade hon med en tacksam blick. Jag förlåter dem, ty det är endast fruktan för striden som gör dem så nadriga. Fröken de Meseray betraktade helt förvirrad denna afskyvärda scen. Hon öppnade munnen till en förbön för Margareta men de belägrades och anfallandes rop afledde hennes tankar, och den ädla rörelsen som uppfordrade henne till hennes flenders försvar. Margareta fördes i ett nästgränsande rum, hvarest bon fegt misshandlades, liksom en af de lägsta qvinnor; man band hennes händer och hotade henne med tortyr. Hon fördrog allt med hjeltemodig tystnad och gudomlig resignation. Då de släpade henne ur den stora salen hade den ene af dessa pultroner sönderslitit hennes klädningslif; hon lade då sina sammanbundna händer på sitt till hälften blottade bröst. — äh, gör dig icke till, alskvurda dam! sade godsherren. (Forts.) A MN