Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1851, sida 1

Under det Margareta så lefde i det förflutna, steg Emmelina, hvars hjerta klappade våldsamt, antingen för farans skull eller i anledning af Arnoulds närvaro, långsamt upp ifrån ländstolen och gick till närmaste fönster att skaffa sitt hjerta luft. Då och då jagade vinden obehagliga rökhvirflar in i slottet, och för att befria sig derifrån, hade hr de Meseray öppnat detta fönster. Den stora gröna damastgardinen var på midten uppfästad medelst en rosett af vridna guldfransar. Kandelabrarnes matta sken lekte på damasten, men nådde ej Emmelina, och i första blicken kunde ej det af ljusskenet bländade ögat upptäcka henne. Arnould, som sett henne gå in bakom gardinen, närmade sig henne ehuru hans hjerta häftigt klappade, och plötsligt smög han sig, hänförd af sin passion, in uti fönstersmygen. Emmelina spratt till och tryckte sig intill panelningen. Då klappade hennes hjerta lika starkt som ALnoulds. (Forts.)