Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1851, sida 3

Ivarjehanda. Långa lappskan. Nedanstående tillkännasifvande, som låses i Aftonbladet år nog kuriöst för att, i sammanhang med alla andra detaljer om den nu pågående verldsexpositionen, förtjena uppmårksamhet: Enligt tillförlitliga underrättelser, kommer verldsexpositionen i London instundande sommar att illustreras af ånnu en storhet, vårdig att intaga den förolyckade jåttekarafinens plats, vid sidan af den stora jordgloben och andra mårkvårdigheter. Den beryktade långa Lappflickan har nemligen i sinnet att utbyta de fyrfotade björnarnes land mot de tvåfotade lejonens, Lapplands öknar och ssjellar mot stora verldens hvimmel. Till följe af sin svaga helsa mindre förmögen att föra yxan och spaden, hvarmed hon hittills nårt sig på sjelfförvårfvad torfva, har hon beslutat att nedlågga dessa verktyg för att på mindre mödosamt sått söka sin utkomst. Vi förmoda att detta försök skall lyckas, så mycket heldre, som den jåttelika qvinnan, efter sitt sista besök i södern, betydligt tillvext, så att hon nu håller tre och en half alnar i långd, och kan berömma sig af lemmar svarande mot uppgifne höjd. Denna qvinna, med sina ofantliga armar och händer, sina våldiga fötter, år visserligen ej skapad för att intaga — i detta afseende kunna Albions sköna döttrar vara utan fruktan — men vi förmoda dock att den skådeslystna publiken, icke mindre ån vetenskapsmannen, med nöje och förvåning skola se denna kolossala varelse, isynnerhet då man ihågkommer att den tillhör en af de minsta menniskoracer, som finnes på jorden, och hennes föräldrar ingalunda åro större ån vanliga Lappar. Den långa Lappskan, jemte en landsmaninna af vanlig långd, torde i medlet af Maj månad blifva fårdig från Umeå, då deras våg går öfver Stockholm, Upsala och Götheborg, i hvilka ståder de komma att dröja någon kortare tid, till England, det egentliga målet får deras utfart.