Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1851, sida 1

—— rad som alltid, satt i andra ändan af salen. Han fästade sina vemodiga blickar på de röda garneringarne i hennes klädning och på bandrosorna i hennes skor; han erinrade sig att han förolämpat henne och vågade icke direkte kasta sina blickar på henne; men från hans första inträdande hade hon i hemlighet följt alla hans rörelser. Under det han betraktade hennes klädning och skor, gissade hon att hans tankar voro fästade på henne, och, emedan det i hans drag låg någonting på en gång ömt och vemodigt, lutade hon ned sitt hufvud och lade handen på sitt hjerta, för att hämma dess häftiga slag. 2 de Återvändom till väräshuset. Ehuru Margareta icke mera var der, var det dock ännu en ganska intressant theater, hvarest föreginge flera scener i denna dram. Under hela aftonen uppfyldes det af drinkare och nyfikne: sådana, som icke vågat begifva sig till slottet, personer från nästgränsande församlingar, och hvilka fruktade att tillbringa natten i den stora Meserayskogen, stannade hos Jacques Taillefer och drucko duktigt om, i afvaktan på något bättre. Värdshusets källare stod öppen för hvarje kommande: man drack, man sjöng, skrek och slogs; aldrig någon afton förr hade värdshuset varit mera fullt, aldrig hade Jacques Taillefers skänkjungfru utdelat så många buteljer på så kort tid. Sådana drinkare som icke hade några penningar, betalte henne med artigheter, — vete Gud hvilka artigheter! en slog sina armar kring hennes lif, en annan klappade henne på axeln, somliga gåfvo henne kyssar, som skulle väckt Teniers förtviflan, andra smekningar som Venus Cullipyge skulle afundats henne. — Och jag aktar mig nog att upprepa de mera än sentimentala ord som strömmade öfver rusiga läppar: jag skulle