Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1851, sida 1

En Drame år 1792, af Arsene Houssaye. (Forts. fr. N:o 116.) Ur de Meseray hade ställt några trogna poster vid porten till parken; AÄrnould, som hörde dem tala, då han anlände dit, bad dem insläppa den tillgifnaste af grefvens vänner. Posterna igenkände Arnould och öppnade glada porten för honom. Han berättade dem sitt ufventyr med septembrisören, uppmuntrade dem med sitt ridderliga tal, lofvade återkomma till dem i farans stund och skyndade hastigt igenom parken, brinnande af begär att återse fröken de Meseray, och att trotsa den enda fruktansvärda af de belägrande. Han mötte grefve de Meseray framför slottet, denne räckte honom erkänsamt handen och förde honom i en stor sal, hvarest adelsmän, jordegare och tjenare voro samlade. I början blef Arnould icke varse alla dessa män, han såg endast tvenne qvinnor: Emmelinu och Margareta; åtminstone såg han Emmelina, som, halfdöd af fasa låg med lutadt hufvud och hängande armar i en gammalmodig ländstol. Det stackars barnet tycktes här vara lika bortglömdt som i kyrkan; ingen menniska tog vård om henne. Tjenarinnorna hade mycket annat att göra: de sysselsatte sig med att gömma sina dyrbarheter, att söka en tillflykt eller en utgång i händelse af olycka. Hr de Meseray hyste större fruktan för förlusten af sina rättigheter än för sin dotters väl; i hans bröst bodde således mera hat än kärlek. Sedan Arnould med ömhet betraktat Emmelina, vände han sig till Margareta, hvilken, lugn och resigne