Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 maj 1851, sida 1

i AiAii BD ten, jemförda med den kostnad, de förorsaka och den nytta, de åstadkomma, så tycker jag för min enskilta del, att vårt fattiga lands skattdragande innebyggare fått ganska dyrt plikta för de experimenter, som i denna våg anställts. Jag minnes ganska väl, att en af dem, som nu förordat den ifrågasatta kommitten, vid sistförflutna riksdag våckte en motion i åndamål att få utredt, huru mycket alla de kommittåer, som sedan år 1809 varit nedsatte, kostat staten. Motionen blef af statsutskottet, till hvilket den blifvit remitterad, besvarad dermed: att för tillvågabringandet af en så beskaffad utredning erfordrades nedsåttande af en ny kommitte. Öfver detta pikanta, men ganska innehållsrika svar ashördes då från motionärens sida allsintet missnöje; men nu har åfven han blifvit angripen af kommittå-febern, mot hvilket dock ett radikalt botemedel finnes, nemligen det att — tillsluta pungen. Jag minnes åfven mycket vål att en af ständsbrödernes vid 1840 och 1841 årens riksdag framställda äsigter voro rakt stridande mot dem, som nu blifvit förordade och genomdrifvits. — Att man under loppet af 10 år kan glömma åtskilliga tilldragelser och handlingar, år imellertid ursåktligt; men att man från den 2:dre April till den 10:de Maj samma år kan glömma sina beslut, det år, lindrigast sagdt, ytterst klandervärdt. Om jag så skulle hafva gjort, kunde jag i sjelfva verket icke ega skål att klandra, i håndelse jag af en och annan blefve kallad -en vaxndsa. Mina komittenter skulle jag vid min hemkomst knappast hafva vågat se i ansigtet. — Så olika kunna tyckena och åsigterna hår i verlden vara.