uråldriga murar, hvarpå knappt fanns en enda remna, och breda grafvar, som slingrade sig rundt omkring detsamma. Innan den lilla strömmen Parmailles, hvilken har sin källa i bergsskrefvorna, vattnar Orignys dal, rinner den igenom slottsgrafven på tre sidor, nemligen mot söder, öster och norr. Från dessa håll syntes slottet ointagligt för belägrande, hvilka ej voro försedda med artilleri; mot vester utgjordes grafven af några pölar med stinkande vatten, doldt af en yppig vegetation, men för att komma dit, när man var utom slottet, måste man öfverstiga den lilla strömmen; och grefve de Meseray hade låtit upprifva bron, då han återvände från messan. Solen var just i sin nedgång då de upproriske stannade framför slottet: de sista solstrålarne förgylde knappt de högsta trädens toppar, och redan hade en djup skymning lägrat sig i dalen. Vid åsynen af denna åldriga borg, befästad på alla sidor, kände septembrisören sitt mod sjunka. Han ville göra en rund omkring slottet, men strömmen hejdade honom snart. Nedslagen återvände han, att begära råd för anfallet af dem, som förut varit inom slottets murar. Ibland dessa fanatiska menniskor befann sig just lägligt de Meserays fordna tjenare, som blifvit bortjagad för en stöld; denne gaf septembrisören flera nyttiga underrättelser: han rådde honom att draga sig ifrån stora porten, i hast kasta en ny brygga öfver strömmen och öfverstiga muren på vestra sidan; han försäkrade dessutom, att sedan man kommit inom parken, vore det lätt för några af dem att under natten utan stor fara smyga sig in genom en glugg till ett hvalf försedt med flera utgångar. (Forts.)