atagas ej utan 44 vrdt-ettB algitt, beråknad enligt ofvar ———Uägaä! —— och Ryssland då utan tvifvel hafva vigtigare saker att tånka på. Men, om det också denna gång varit för vår regering möjligt att, utan alla vilkor, hasta till Danmarks bistånd, tvidv 10 en annan gång icke låta sig göra; ty Svenska nationen torde icke vara benågen att, om dess billiga förslag i denna angelågenhet nu mötas med köld och undflykter, åfventyra sitt rikes vålfård och utgifva nya millioner, för att understödja en stat, till hvars skattkammare det dessutom årligen erlågger en så betydande summa, och regeringen måste då nödvåndigt, innan den kan och vill underkasta sitt folk nya uppoffringar, för Danmarks skuld, fordra den Svenska handelns fullkomliga befrielse från tullen i Öresund, — en fordran som Danmark då hvarken lårer kunna eller vilja underlåta att bevilja, utan all pekuniår ersättning. Man torde hårvid invånda, att ett sådant förbehåll eller vilkor å Sveriges sida icke vore ådelmodigt och att vi icke böra begagna oss af en dylik konjunktur; men vi bedja låsaren observera att det i dylika fall år en stor skillnad emellan stater och enskilda personer. Det år visserligen stort och skönt att se det rena ådelmodet framiråda i förhållanden emellan enskilda personer; men sådant bör emellan stater af lika eller ungefärligen motsvarande rang aldrig komma i fråga, emedan detsamma i sjelfva verket år förödmjukande för den som emottager och, å andra sidan, aldrig kan ega rum utan en otillbörlig eftergifvenhet och svaghet af den gifvande statens regering; ty en regering har icke råttighet att på statens bekostnad visa sig ådelmodig. Man får åtminstone icke begåra detsamma af den ena parten allena och af den, som dagligen ser några af sina förnämsta interessen lidande genom vexationer, som tillskynda andra parten fördelar. — Annat år deremot förhållandet emellan stater, sådana som t. ex. Frankrike och Kyrkostaten, England och Schweitz c., ty hår kan den emottagna uppoffringen, å den ena sidan, i samma mån kånnas mindre nedslående, som densamma för den andra sidan år mindre kånnbar. — Sverige har långe nog visat sig ådelmodigt (bland hundrade exempel, som derpå kunde anföras vilja vi blott erinra om åren 1806 och 1814) emot andra nationer och derföre skördat otack till lön. Oss emellan äro vi Svenskar ofta allt för mycket egoister; mera rått och mera gagneligt vore det att vi, såsom nation; någon gång ihågkomme oss sjelfve. Vi hafva håruti mycket att låra af alla våra grannar och åfven af andra folk. Ryssland, t. ex., som i Ungerska kriget — genom sina penningar och sin skicklighet att anvånda dem på råtta stållet — råddade det eljest ohjelpligen förlorade Österrike, har derföre låtit betala sig med omkring 6 millioner rdr bko, och man kan likvål icke neka att den Ryska hjelpen för Österrike utgjorde en verklig tjenst. Det finnes slutligen ånnu ett tredje sått, hvarigenom Sverige eger i sin makt att, hvad dag som helst, åfven i fredstid och utan nåen ne TT Rn VA TAG