Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 maj 1851, sida 2

Nous les mettrons d la lanterne Pour eclairer la liberte. ) Då såg man Margareta, blek, vacklande och djupt skakad, stödjande sig emot pelarne, bånkarne, murarne och folket, begifva sig till en af kyrkodörrarne. Hon öfversteg tröskeln och befann sig på kyrkogården, som tillika utgjorde den ålderstigne prestens trädgård. Der satte hon sig på en grönskande graf och bad: — O, min mor, beskydda oss. Derefter anlånde hon till en liten port, som ledde till prestgården. På gården mötte hon den gamle kyrkoherden, som återvändt hem med tankarne fåstade på Gud. — Fly, fly! ropade hon till honom, dessa vansinniga komma hit, som blodtörstiga vilddjur. — Låt oss fly! kom! — Lugna dig, mitt barn; de skola snart finna att det icke lånar mödan att döda mig, ty jag år redan nu icke mera i denna verlden; min själ år i himmelen. Må de gerna förstöra den kroppsliga hyddan, och jag skall prisa Gud! Nu hördes orediga rop. ) Vi skola föra dem till lyktpålen, för att förherrliga friheten (clairer betyder egentligen belysa, upplysa, och hela uttrycket innebår en ordlek.) Öfv. anm.