Arsene Houssave. (Forts. fr. N:o 111.) — Mina bröder! Vi begingo en stor synd, når vi störde den heliga Gudstjensten; Gud förlåte oss derför; ty det var för frihetens heliga sak. Det stora folket i Paris har först afskakat sina bojor; skola vi blifva de sista att befria oss. Såsom Guds barn, åro vi alla bråder! Endast Gud år dfver oss, Gud ensam år vår måstare vch herre. Han har gifvit oss alla nyttjande rått till denna jord, vålsignad vare derför Gud af oss alla! De onda bröderna hår på jorden hafva förtryckt, plundrat och tyranniserat de öfriga; dessa onda bråder åro konungarne och ådlingarne, de mägtisa och de rika: Mina bråder, håmnom folket och de sattige! Håmnd öfver förtryckarne! Folkets arm år Guds arm. Jacques Taillefer var hänförande, upprorslägan slammade ur hans mun, hans ögon blixtrade af enthusiasm. Ett doft sorl uppstod nere i kyrkan; hopen, eldad af hans tal, beherrskad af hans