Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 maj 1851, sida 1

Danmark, år 1814 (då åter en främmande prins erhållit ledningen af Sveriges öden i sina hånder) i orubbad besittning deraf, oaktadt Sveriges dåvarande öfvermakt. Med samma omvårdnad om Sveriges rått och dyrbaraste intressen, som så oförgåätligt utmärkt förhand lingarne vid mötet i Abo tvenne år förut och vid konventionen i Moss några månader sednare, lemnades, vid detta vigtiga tillfälle, den Sundska tullfrågan utan all uppmårksamhet. Icke ens en revision skedde af de för afgifternes utråkning då gållande föråldrade och felaktiga beståmmelser, och man vårdade sig icke en gång om att söka åstadkomma någon förändring i det onaturliga och orimliga förhållande, som, i följd deraf, ånnu i dag åger rum, att fartyg, som skola öfverföra varor från den ena Skånska staden till den andra, t. ex. från Landskrona till Engelholm, icke åga att passera förbi det mellanliggande Skånska landet, utan att göra en sidovåg tvärtöfver Sundet till andra stranden, att der erlågga tull. Får rättigheten att passera ett afstånd af 2 a 3 mil utmed den sosterländska kusten måste det Svenska fartyget betala samma tull, som för sjöfarten emellan fråmmande lånder och dessutom åfventyra att få tillbringa två hela dygn, för framoch återresan, (ty från 10 på aftonen till 4 på morgonen år ingen Dansk tulltjensteman att tråffa, och mångden af klareringssökande fartyg förorsakar naturligtvis ofta långa uppehåll) på en resa, som kunnat tillåndabringas på några få timmar. För att visa de utomordentliga kostnader och förluster, den Svenska handeln måste vidkännas genom tullklareringen i Helsingör och det nödtvungna uppehållet i Sundet, anför grosshandels-societeten uti sin und. skrifvelse, bland annat, huru våra vigtigaste exportartiklar och konsumtionsåmnen måste till Danmark betala en vida högre tull ån till Svenska staten, så att t. ex. stångjern som i utgående tull till Svenska kronan betalar 4 sk. bko pr ske, erlågger till den Danska, med omkostnader, omkring 11 sk.; att stål, som utgår tullfritt från Sverige, betalar i Sundet circa 33 sk. bko pr skfZ. eller ungefår 31 proc. af vårdet, och då plankor och brader likaledes åro tullsria från Sverige, utgör Sundska tullen får plankor från 18 och under 21 fots långd circa 13 sk. bko på tolft, hvilket belöper sig till nåra 33 proc. af vårdet. Bland importartiklar erlågger t. ex. bomull, hvars sabrikater utgöra ett af de vigtigaste och mest oumbårliga beklådnadsåmnen, och som derföre är tullfri vid införseln i Sverige, en tull i Sundet af 1 rdr bko pr 100 eZ. Vi skola söka komplettera dessa data med en liten beräkning öfver den beskattning vi erlägga till Danmark blott för en enda exportartikel. Under åren 1845, 1846 och 1847 utskeppades från Sverige tillsammans 1,737,491 ske. stångjern. Antager man nu att endast :delar deraf, eller omkring 1,058,000 skfZ., gingo genom Sundet, så måste Svenskarne får råttigheten att utföra sin förnåmsta exportvara förbi sina egna kuster, på dessa tre år till Danmark betala icke mindre ån 242,258 rdr bko,