En Drame år 1792, af Arsne Houssaye. (Forts. fr. N:o 107.) Ofrivilligt svarade ,Margareta: — Familjen de Meseray, familjen de Long... Den stackars flickan vardt blek som ett lik. — 0, min Gud! hvad har jag sagt? stammade hon derpå tyst för sig sjelf. — Kan du skrifva? fortfor Septembrisören. — Nej, nej, jag kan icke skrifva! — Meddborgarinna, återtog banditen med dyster stämma, jag ser på din min att du kan skrifva. Akta dig! Jag har alla hufvuden i denna kommun i mina hånder; och år du alltför kinkig så skickar jag ditt hufvud fan i våld. Det vore ledsamt, men medlidande år pultroners dygd. i Plötsligt gjorde Marats tjensteande ett håftigt hopp, då han på kaminen varseblef ett nummer af LAmie du Peuple, och intagen af en förfårlig glådje, fattade han Margareta om lifvet och omfamnade henne ursinnigt. Då intrådde Arnould i vårdshuset. De politiska faror som hotade hans familj hade återkallat honom från prestens hus. Emedan