tog Jacques laillefer, vändande sig till sin dotter. — Jag vattnade min rosenbuske. Vinhandlaren brydde sig ej om att fråga hvarföre trådet stod just i detta fönster. Hela veckan igenom vattnade Margareta sina törnrosor, för att få se Arnould. Följande veckan hade hon medlidande med de halfdrånkta rosorna: hon bar en kruka tulpaner till samma fönster, och någon tid derefter en kiot hyacinther. å förslöt Maj månad: den var full af be hag för de båda ålskande, det var den skånaste månaden i Margaretas lif. En afton måtte henne Ärnould i dalen: hon geck dit för att se om fadrens bånor ånnu blommade. Eldad af de första vållustiga känslorna, anade han att kårleken hade annan glädje, ån den rena glådje hvaraf Margareta berusades. Han fattade hennes hand och tryckte den. Flickan såg förstulet på honom och sade undvikande: — Ni gör mig illa. Hon lösgjorde sin hand. För att dölja sin rodnad, lutade hon sig likasom af distraktion mot marken och plockade några blommor. Arnould, i sin hånryckning, böjde knå bred