herrliga tonerna förklingat, framträdde prins Albert och förelåste drottningen en berättelse af komitn. Derefter öfverlemnade statssekreteraren drottningen svaret, som hon uppläste. Den ålste af diplomatiska korpsen öfverlemnade nu drottningen en adress frän de främmande nationerne, hvarpå erkebiskopen af Canterbury låste en kort bön, hvari han anropade försynen om dess våälsignelse för expositionens lyckliga utgång. Vid bönens slut uppståmde körerna Håndels halleluja med orgel-ackompanjemang, och den kungliga processionen ordnade sig derefter, med hr Paxton i spetsen. Derefter kommo hrr Fox, Henderson, Digby Wyatt, Owen Jones, Wyld, åfvensom exekutiv-komitkn. Till denna slöto sig de engelska och utlåndska kommissarierna, gesandterne, statsdignitårerna och ministrarne tillika med erkebiskopen af Canterbury, hvarefter drottningen kom, beledsagad af prinsen af Wales och prins Albert samt åtföljd af sina hofdamer. Först vånde sig processionen mot den brittiska afdelningen, följande högra sidan af byggnaden; vid vestra åndan vånde den om och tågade tillbaka på andra sidan i afdelningen för fråmmande nationer, vånde sedan om vid Östra åndan och begaf sig derefter tillbaka till byggnadens tvårskepp. Under processionen spelade efter hvarandra orglarne af Willis, Walker och Hill, alla tre från London, samt du Croquels orgel från Paris och Schulzes från Erfurt. Drottningen visade ett mycket gladt och förnöjdt utseende, och blef öfverallt, hvarest hon framtägade, emottagen med stormande jubelrop: byggnaden är likväl så lång, att man näppeligen kunde höra dessa rop till midten af dess båda flyglar. Sedan drottningen åter intagit sin förra plats, förklarade hon, under kanonernes dunder och trumpeternes stormande fanfarer, expositionen för öppnad, och God save the queen uppståmdes ånyo under orgel-ackompanjemang, hvarpå drottningen lemnade krystallpalatset och körde tillbaka till Buckingham palace kl. 1, under hurrarop af de i parken församlade hundra tusentals menniskor.