Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1851, sida 2

med att predika kårlek till friheten, att förirra sig i öfverspända drömmars verld och Isåa tidehvarfvets silosofer. Ganska okunnig utgeck han ur klostret, men instinkten om någonting stort lefde dock hos honom, och den fackla Jean Jacques skakat öfver jorden, hade upplyst hans själ. Stråfvande uppför lifvets branter, hade han stårkt sitt mod och sin dygd, och småningom hade de ådla passionerna våckt i hans bjerta denna fosterlandskårlek, som nu redan ett halft århundrade råknat så många minnesvårda martyrer. De första ryktena om den stora folkresningen spridde sig till de aflågsnaste provinserna, tvedrågtens ande blåste öfverallt, vinden förde dessa befrielsens och frihetens id6er, som höljt oss med åra, till hvarje vrå af Frankrike; Apocalypsens basun kommer såkerligen ej att ljuda starkare på yttersta dagen! Iderna åro flyttfåglar, som med blixtens hastighet ila öfver jordklotet, antingen de komma från Gud eller menniskorna, antingen ödet bår dem på sina vingar, eller vinden drifver dem fram på en slump såsom halmen efter skörden. Aningar om en bitter, blodig och grånslös strid, våckta af dessa mystiska budbårare, uppfyllde år 1788 såvål förtryckarnes som de förtryck tes hjertan: förtryckarne åsidosatte sina små inbördes misshälligheter och råckte hvarandra