Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1851, sida 1

hansson i Kråkhult af Toarps socken, med nöje sett dennes dubbel-våfstof, på hvilken tvenne stycken tyg på en och samma gång våfdes med sådan låtthet, att den kunde skåtas med en hand. Slagbommen, skottspolarna, sköttlarna, tygets af och pårullning samt en egen trampinråttning med lod, allt sattes i gång genom dragning eller vridning i en stång, fåstad i slagdommen, å framsidan af stolen; denne år till större delen gjord af tråd och kunna dylika fås för billigt pris. Johansson såger sig åmna, att på lediga stunder förfårdiga en annan sorts våfstol, hvars mekanik han uppfunnit, och som, så vidt insåndaren har sig bekant, ånnu icke år kånd. Denna stol, till likhet med hvilken våfstolar i fabriker kunna apteras, skall inråttas så, att man derå kan våfva flera kulörer i inslaget (våften), från en till tjugo sorter, genom en machin, och ombyte af skottspolar m. m. göras, under det stolen ar i full gäng. Sedan insändaren inhemtat närmare kännedom om nämnde inråättning, skall han uti denna tidning utförligare beskrifva konstruktionen af densamma. Insåndaren, som lifligt önskar att kunna åstadkomma mekaniska uppfinningar och förbåttringar, hvilka gagna hus-slåjden, anser sig böra offentligen förklara Johansson sin erkånsla för den osparda måda och kostnad han nedlagt i denna uppfinnning, som kan blifva till stort gagn, i synnerhet för Boråstrakten. Då våfnads-industrien der i orten utgår hufvudnåringen, så synes Johanssons våfstol blifva högst nådvåndig för den mindre bemedlade, hvilken hårigenom såttes i tillfålle att utan förlust kunna tåfla i pris å våfnader med fabrikanten, som måste beståmma ett sådant vårde på sin vara, att han får sina omkostnader betåckta, hvaribland rånta å anlåggningssumman för sin dyrbara fabrik samt underhållet för densamma. För barn, som hållas till annan sysselsåttning, år ifrågavarande våfstol åfvenledes på så sått nyttig, att de på en dylik vid mellanstunder kunna våfva ett lika antal alnar tyg, som om de våfde hela dagen på en vanlig handstol. De barn, som under båsta lårotiden ståndigt sysselsåttas med våfning eller ock att sköta en fabriks-våfstol, och vid mognare ålder gå miste om dylikt arbete, råka då för det mesta i sådan fattigdom, att de måste anlita det allmånna om bjelp, enår de icke lårt sig något annat yrke.