ner djupt in uti en skog, i synnerhet för dem, som erinra sig den besynnerliga historia jag nu vill berätta. Det ser ut som om den vore en santastisk och bisarr roman, tillskarfvad enkom för att såtta nerssystemet i skakning, och dock år knappt ett halft sekel förflutet sedan den tilldrog sig, och några af de handlande bipersonerna åro ånnu vid lif. Fordom stod den lilla staden dOrigny i beroende af herrskapet de Meseray; men från det 17:e seklet, öfverslyttades, genom Richelieus, denna, feodalvåldets tillintetgörares sörsorg, landets högsta domsrått, som så länge varit instångd inom hertigarnes, grefvarnes och baronernas af Meseray borg, till Origny. Denna åldriga stad, hvarom historien har högst obetydligt att sörmäla, ligger spridd hår och der på bergshöjden, omkring ett tusen famnar ifrån slottet; de gråa facaderna och husens röda tak framsticka öfver de grönskande trådgårdarne. På bergssluttningen ligga några vingårdar, genomskurna af gångstigar och bevåxta hår och der med körsbärstråd, hvilkas om hösten röda blad skänka landskapet behag. Norr om Origny, på andra sidan om slottet, erbjuder bergssluttningen en bedröslig och vild anblick: ofantliga klippor, i hvars remnor våra nyponbuskar, snarrefvor och hallonbuskar, nägra sandbankar, en och