Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1851, sida 1

stålle, väckas vid hvarje deras steg och förfölja dem klagande. Ringmurarne åro nedbrutna öfverallt; spekulanterna hafva der funnit förtråssliga stenar till den våg, som genomskår landskapet. Genom ett af de underverk, som åro så kåra för antiqvarien, har den tornlika fagaden, som år ett mästerverk, undgått hårjningen. Ingen spekulants hand har profanerat de rika arabesker som omgifva fönstren; år från år utbreder sig murgrönan mer och mer öfver de åldriga stenarne; hår och der Öppna sig, i de tomma nischerna och i murarnes kanter, en vallmo för solens strålar eller vaggar en buske Gyllenlack för vinden. Genom de förstörda fönstren ser man, vid sluttningen af ett berg, en kålla, hvars vatten skummande kastar sig utföre den brunaktiga klippan, ned i en klyfta, dit solens strålar aldrig trånga. , Detta dystra ställe, ålskadt af korpar och ugglor, skulle vara vårdigt en annan Salvator Rosa; Ruysdael skulle under en melankolisk Stund hafva gråtit der som en poet eller som en ålskare. För den dolda smårtan, eller snarare för den af minnet nårda sorgen skulle det utgjort den njutningsrikaste tillflyktsort. Intet år så smårtande och på samma gång så poetiskt, som åsynen af dessa feodal-rui