Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1851, sida 1

mitt nattliga kringströfvande bakom klostret, officerens vistande i detsamma icke blifvit obemårkte, och inqvisition och krigsrått kunde för evigt hålla mig i sina jernklor. Mitt af förtvislan ingifna beslut var under dessa omståndigheter snart fattadt. Jag måste flykta före daggryningen, derest jag jcke ville salla ett offer för råttvisan eller förråda den olyckliga quinnan, utan att dock kunna till lifvet återkalla de döde. Skyndsamt undersök te Jag den fråmmandes portfölj, för att om möjligt erfara något närmare om honom. Att han var militår och hette Joseo var allt hvad jag hade erfarit af honom sjelf; han berörde aldrig sina samiljförhållanden, nåmnde aldrig något familjnamn. Hans pass och bref såfxo mig inga vidare upplysningar; begge innehöllö hämnet Joseo, intet antydde på hans slågtingar. Jag tog portsöljen, som ånnu innehöll en svart härlock, och nådde ester ett par dagars förlopp Frankrikes kuster. Aldrig kunde eller ville jag undersöka, om icke denna olyckliga nunna med det eldiga vinet, som hon bjöd den unge mannen, för evigt skulle vilja trygga sig för förråderi från hans sida. Måhånda låg detta brott ånnu icke i hennes afsigt, då hon utsåg honom till sitt bjelpande, redskap; måhånda ansåg, hon sig starkare ån hon var, måhånda framtrådde,