Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1851, sida 1

— betta år tyvårr allt för sannt, svarade Henriquez och strök de mörka lockarne ur pannan. Det var liksom om han undertryckte en suck, och med tydligt vemod betraktade han det gamla fruntimret, som kom ifrån en all och närmade sig dem. — -Sså sent ut i aftonluften, Sennora?sade Henriquez, i det han bekymrad skyndade henne till mötes. — oOch hvad år vål det att frukta för, min son, svarade hon med ihålig röst; som om hon velat såga, att hon mera önskade ån fruktade slutet på sitt alltför långa lif. Hon aslågsnade sig, och Henriquez återvånde till sin gåst. I dag var Alexis hufvudthemat för deras samtal. — -Jag kan icke neka, sade Henriquez, -att denne Alexis gjorde mig bestört, och ehuru allt hittills varit mig oförklarligt, så tyckes det mig omöjligt att helt och hållet förkasta allt.— -Ganska rått, återtog Raimond, -måhånda har ingen erfarit det så såkert som jag. Hvad jag för många år sedan upplefde si i Spanien, der jag anade, tviflade, och der omståndigheterna tvungo mig att undvika hvarje undersökning, dit har denne somnambule oemotståndligt fört mig tillbaka, för att