Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1851, sida 1

——— — i tid, sästa konungens och regeringens uppmårksamhet, lika litet torde dessa, hårjöre böra tadlas, som de dermed eftersträfvat publicisternes loford! Att emedlertid arbetsklassens stållning ånnu år bekymmersam, fastån bomullsvåsnadstillverkningen likasom afsåttningen derutaf, sedan sistlidne Januari månads utgång, dkats, torde numera ej kunna bestridas, och konstateras i öfrigt såkerligen, genom de upplysningar som, efter herr landshöfdingen och riddaren Bergmans besök i orten, på hans uppmaning — och befallning, blifvit infordrade från så vål ortens aktade presterskap som kronobetjening. Lika med insåndaren af förutnåmnde artikel uti Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning, delar undertecknad den åsigt, att för undanrödjande af arbetsklassens nödstållda belågenhet nu ej, gifves något nårmare får handen varande förslag, ån ati ullasiften å råämnet för bomullarifnadsslöjden nedsåttes, och samma afgift å införsel af utländska fabrikater ökas.Dock anser insändaren af dessa rader, detta nu uppsisna nödvårns-förslag vara ett palliativ sör framtiden, om ej dermed förenas beslutet att successive uti orten införa andra, med folkets vanor och konstfårdighet öfverensståmmande, men på inhemska rååmnens förådling grundade nåringar, ty ej må man sanguiniskt förestålla sig, att konungen och nationen fortfarande, för kommande tider, sanktionera en prohibitif tullagstistning, som, afsedd till betryggande af befolkningens ekonomiska behof, visat sig i långden icke motsvara detta syfte, oaktadt hvarje köpare af en aln inom orten tillverkat bomulls-tyg härsöre måste betala cirka 20 mer ån för utlåndsk tillverkning om införseln hårföre vore sri! För 50 år sedan, utgjorde linodling och linets förådlande ortens hufvudnåring. då —, så omtala de gamla — sanns om ej rikedom, dock vålstånd eller nödtorftig bergning inom hvarje boning. Man odlade sjelf och förådlade äfven sjelf rå-åmnet får sin hus-slöjd, och blott på Guds vålsignelse och egen omtanka berodde den mer eller mindre rika lånen för arbetets möda. — Månne ej denna nåring, som beredt försädrens välstånd, ånyo, samtidigt med ylleväfnadens sörsärdigande af inhemskt rå-ämne, så småningon hår, till den närvarande och kommande generationens båtnad, ånyo skulle kunna införas lättare ån någon annan industri? — sårdeles om linets beredning och ullens spinning, underlåttades genom anlåggande af dertill, på sednare tider uppsunne, tjenlige machinerier, uti de många vattendrag som genomrinna landet. Är denna id sann, så skall nödvändigheten realisera densamma; i motsatt fall må den då bort lika obemårkt som insåndaren af dessa rader. Opartisk.