lifvet i Californien, Nevbyork Journal of Commerces meddelar följande bref, dateradt Nevada city den 24 Januari, hvilket kan tjena som bidrag till en skildring af lifvet i Californien: En försupen engelsman, vid namn Divine, mårdade sin hustru under omståndigheter af ovanlig grymhet. Under hela deras uppehåll i Georgetown hade hon försörjt honom och deras barn genom sin flit. En morgon begårde han penningar af henne att spela med, men då hon sade, att han skulle vånta tills han blefve nykter, skyndade han efter en pistol, den hon dock lyckades taga undan och kasta uti en spann vatten. Derefter störtade han ut på gatan, ryckte en bössa från en sörbigående och sköt en kula genom hennes hjerta. Det var söndag, och vårdshusen voro som vanligt fulla af guldgråfvare, hvilka alltid tillbringa helgdagarne i staden. I ett land sådant som vårt och under omståndigheter som dessa handlar folket hellre ån de tala. Ett nårliggande vrundt tålt (våra spelhus begagnas nemligen ofta isölje af deras storlek till domaresalar) valdes till brottslingens dömande. Fången infördes, och innan ett enda ord blifvit yttradt, anlånde några andra med liket af hustrun, så som hon fallit, med blodet ännu strömmande ut ur hennes bröst, och lade det sakta ned på ett bord. Denna syn bragte folket i raseri. Ingen ansåg det mödan värdt att spilla ett ord på förhöret. Fången greps, fördes upp på en liten höjd, som dominerade staden och hvarest en rånnsnara betydelsefullt hångde uti ett tråd. Just i detta ögonblick sökte en man, som njuter högt anseende der i trakten, förmå folket att uppskjuta deras plan, till dess liket hunnit besigtigas och en summarisk ransakning, men likvål en ransakning blifvit hållen. Med mycken möda lyckades detta honom också, med det vilkor att allt skulle sörsiggå samma dag; och emedan Coronern befann sig i Columa, utsattes kl. 4 som det yttersta ögonblicket. En express skickades till Columa, och emellertid valdes en jury, på det att denna genast måtte kunna tråda i verksamhet, så snart Coronern anlåndt. Jurymånnen uppehöllo sig i tåltet med fången och liket, medan folket våntade utanför, men icke sysslolåst. En djup graf uppkastades vid foten af trådet, och alla hågtidliga förberedelser till en begrafning gjordes. Då klockan var nåra fyra afbröts folkets tystnad af ett dämpat hviskande och ett doft mummel. Bössor, pistoler och knifvar kommo sram i mångd; detta undgick icke lurymännens uppmärksamhet, hvilka ej utan skäl började. frukta för sin egen såkerhet. Slutligen, når solen sjunkit djupt ned på himmelen, ville folket icke vånta långre, utan ryckte upp sidorna af tåltet och störtade in just i lagom tid för att se den sista afjurymånnen flykta ut genom en pakdörr. Man skred nu till verket utan att säga ett ord. I spetsen för tåget gick mördaren till galgen och hustruns lik bars tätt efter honom. Barnen voro lyckligtvis ej nårvarande; men tillochmed under detta ohyggliga upptråde blefvo dessa ej glömda. En liten ask, med påskrift: Till de faderoch moderlösa-, var sastslagen vid trådet, och mången uns kastades deruti af dem, som följde fadren till afråttsplatsen. Liket af den mördade hustrun nedsånktes i den I breda grafen, och ännu, medan den olycklige I am RO ä AAAA RO RE TRUT TT Don Gorteja hade icke sagt för mycket om