Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1851, sida 1

upptåckte Mariquita under tidens lopp au han dessvårre var alltför upplyst i afseende på den allena saliggörande kyrkan. Dessa hans alltför fria tankar, som han icke mera förhemligade, gjorde de sorgligaste intryck på henne. Hon var uppfostrad i den heliga romerskt-apostoliska kyrkans strångt orthodoxa lårosatser, den minsta afvikelse derifrån eller från bigtsadrens råd ansågs hos hennes samilj för den största örbrylelse. Don Gorleja hade uppenbarligen besasnat den djupaste sörställning för att dålja sitt verkliga tånkesått för Mariqvitas familj. Såkerligen skulle hon, från det ögonblick då hon upptåckte detta missförhållande mellan sig och sin man, icke så allvarligt sysselsatt sig med något annat i verlden, som med hans omvåndelse, om icke en ny sorg hade tråffat henne. Redan hade hon varit gift mer ån ett år, och ånnu egde hon intet hopp att blifva moder. Religionen, i hvilken hon allena var van att söka och finna tröst, kom henne åfven denna gång till hjelp. Så var ej förhållandet med Don Gorteja. Då andra året var tilländalupet utan hopp om en arfvinge, föll han ett rof för en så djup melankoli, att hans maka, oaktadt sin ungdom och sina, i jemnförelse med hans, mycket ringare själsgåfvor, vägade att i skarpa ordalag göra ho