Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1851, sida 1

ersarit, då hon kastade första blicken på den, som presenterades för henne såsom hennes tillkommande åkta man, så kom hon till det resultat, att intrycket varit dubbelt. Don Gorteja Var ung, vacker, af gammal adel, bildad, snillrik, förmögen, och således måste naturligtvis hans ådla hållning, hans eleganta våsen, hans låtta sått att uttrycka sig imponera på den unga, oerfarna och på landet uppfostrade flickan, och likvål fattades i dessa vackra drag uttrycket af öppenhjertighet och af den sanna, djupa kårleken för henne, som enligt modrens sörsäkran endast ledt hans val. Mariquisu kunde man egentligen icke kalla vacker, men hennes anletsdrag egde den spanska nationalkarakterens lislighet och beha Sedan det unga äkta paret tillbragt en kort tid i Mariqvitas hem, reste de derifrån, för att taga sin bostad i Don Gortejas stamborg på Andalusiens herrliga slåtter. Han hade med konstnårligt sinne ännu mer sökt att höja detta jordiska Edens behag, och hans omsorger för sin unga maka ledde henne på den sasta tron, att hennes lif skulle blifva en oupphörlig njutning af lycka. Don Gorteja var, i jemnförelse med sitt fådernesland i allmånhet och med sin provins i synnerhet, mycket upplyst, men med fasa