Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1851, sida 1

då Alexis följde de frågande till aslågsna orter, som måste vara somnambulen aldeles obekanta, och i hvilka han, ledd af tankens blick, vandrade omkring med såkerhet. Lade åfven sållskapet ringa mårke till, att en man af mellan 40 eller 50 års ålder, den vi vilja kalla Raimond, tycktes taga ganska liten del i hvad som föregeck omkring honom, så skulle dock den uppmårksamme betraktaren i dessa allvarliga drag tydligen se en viss spånning, som förrådde eftertanke, tro, tvifvel och strid. Marcillet var måhånda den ende som mårkt, att Raimond, då de dolda sakerna förelades Alexis, åtskilliga gångor framtog en liten noga förseglad ask och tvekande, ån utstråckte, ån drog handen, som håll densamma, tillbaka. Han vacklade i sin vilja, och det var honom nåsian mera vålkommet når Alexis gissade felt, ån når han gissade rått. — Bahlutropade han åndteligen sakta, hvad har det att betyda! Min tro i detta hänseende år öfverhufvud helt svag; jag vill icke låta åfvertyga mig af några tillfålligtvis riktiga svar; jag kan gerna våga detta skåmt. Det år ju blott nyfikenhet som drifver mig, då jag aldrig kånnt det hufvud, hvarpå denna härlock våxte, då Jag knappt kånnt den olycklige, af hvilken jag tillegnade mig den såsom arf.