beslutar tilloch afspärrning för en ort vid kolerafarsoten, blef en stor del af de mera ansedde innevånarne icke allenast missbelåtne, hvilken kånsla delades af alla de öfrige, utan ock djupt förundra le derösver, att, då den, med hånsigt till hvad ofvan år nämndt, olagligen kompletterade sundhetsnåmnden hade i spetsen för sig en lagfaren man, densamma dock icke kunde inse eller fatta, att uppdraget endast utgjorde ett fullmåktigskap, och att, då kommittenterne sjelfve infunnit sig samt uttryckte sin vilja och beslut, detta fullmåktigskap i och med detsamma upphörde. Dock troende, att, eftersom det var kåndt att flertalet i 8. k. sundhetsnämnden, uti hvilken i behörig ordning voro invalde tvenne rådmån af magistraten, som utgöres af borgmåstaren och trenne rådmån, var för afspårrningen, afvaktades nåra en timma beslutet. Otälige öfver att en så enkel fråga kunde upptaga så lång tid och nåra nog förmodande, att s. k. sundhetsnåmnden funnit sin obehörighet att besluta öfver årendet och alltså redan bortgått genom en sidodörr, begaf sig till det rum, der 8s. k. sundhetsnämnden skulle vara, efter uppdrag, en af de närvarande, hvilken under en mångd af år gjort sig allmänt högaktad får sitt utmårkta nit för samhållet, och, åtföljd af flere, tillfrågade s. k. sundhetsnåmnden om beslut ånnu vore fattadt, derå ett nekande svar erhölls. Dröjande en långre stund och med anmodan derunder till åldste rådmannen, hvilken bland samlingen var nårvarande, att, som borgmåstaren bortrest, han måtte ordna en magistrat för tillfållet, och sedan denne, skuggrådd, dertill vågrat och skyndat bort, uppstod fråga, att, enår de nårvarande, deribland styresmånnen för alla stadens kommunal-inråttningar voro, utgjorde pluralitet i röstantalet, sjelfve fatta skriftligt och af alla derefter underskrifvande beslut om afspårrningen. Detta skedde, och når s. k. sundhetsnåmnden derpå inbjöds att sig dermed förena, utkom densamma, då genom dess obebörigen fungerande ordför. yttrades, att, om de nårrarande ville förbinda sig, att icke förr ån på följande Söndag resa till Götheborg, så skulle spårrningen upphöra. Icke besvarande ett dylikt och herrsklystet yttrande, begåfvo sig de närvarande derifrån och uti all fredlighet verkstållde pluralitetens i komunen beslut. S. k. Sundhetsnämnden, i spetsen, harmsen öfver förmenta olydnaden, låt ögonblickligen åter nppsätta bommarne, hvilka dock straxt derpå bortiogos. För att åtminstone gifva ett lagligt sken för denna sin åtgärd, har den s. k. sundhets-nämnden, efter det densamma hos Konungens befallningshafvande i länet angifvit afspårrningen för åtal och detsamma vid domstol förevarit, uppgisvit, att sådant eller äåteruppsättandet :af bommarne skett i följd af magistratens beslut. Utom det mårkliga deri, att magistraten så skyndsammeligen skulle sammantrådt, synnerligast då ej något allmänna fridens störande företogs, utan tvårtom endast hvad som allmänt önskades och sårdeles lugnade den obemedlade medborgaren i samhållet, möter dervid, om så verkligen varit, den egna omståndigheten, att, enår borgmästaren var bortrest och de tvenne rädmännen voro ledamöter i d. s. k. sundhetsnåmnden, det icke återstod mer ån en rådman för att ojäfvig fungera i magistraten. Troligen skulle den s. k. sundhets-nåmnden, hvilken upptrådt som angifvare vara båst belåten att laglig åtgård icke ifrågakommit får afspårrningen, ett ädelt och godt åndamål, troligen endast och hufvudsakligast motverkadt af en för maktbegår kånd person. Dessa afspårrningsåtgårder hafva emedlertid blifvit inför domstolen hänförda under 1849 års så kallade Upprorslag. Äfven det tillgörande, att dagen derpå deltagarne några i sänder uppgått å rådhuset får undertecknande af en skrift till konungens befallningshafvande om dess skyndsamma åtgärder sör att så upphäfven den af magistraten derefter ytterligare vidtagna spärrningen, har