Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1851, sida 1

de både sina egna och sin motspelares kort, innan de ånnu voro uppvånda. Framkallade emellertid sannolikheten för den möjliga tillvaron af ett själens öga allvarliga betraktelser öfver för den dådlige ånnu alltid dolda, oförklarliga naturkrafter, så herrskade dock ånnu något tvifvel ibland sållskapet. Den som noga iakttog Marcillet såg lått, att tviflarne icke undgingo hans skarpsynthet. Alexis befriades från sin förband. Han slog upp ögonen och behåll dem öppna; det oaktadt ropade Marcillet: -Han sofver! — Ni kan nu gifva honom saker af hvad beskafsenhet som hellst, inneslutna i askar, dolda inom tusende papper, och ni skall få se att han kånner dem.Trångseln af de omkringstående blef stark, emedan man redan förberedt sig på något sådant. Upptåckten af de dolda föremålen gick dock ej lika hastigt och tydligt som kortspelet. Någon osåkerhet var omisskånnelig; det fordrades tydligen en långre tid, det fordrades nödvåndigt en omedelbar rapport mellan somnambulen och egaren till de framråckta föremålen; men så snart denne tagit Alexis i handen och beståmdt riktat sina frågor till honom, kunde man icke underlåta att sörränas öfver svarens sullkomliga riktighet. De kringståendes uppmärksamhet var högt spånd,