Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1851, sida 1

blick blefvo muskelryckningarne hos Alexis ännu hästigare. Hans sått att gåspa, att krampaktigt slå armarne öfver hufvudet, tycktes betaga sjelfva åskådarne andedrågten. Plötsligt sjönk hufvudet tillbaka mot stolen, och, under det ögonen ån tycktes vara tillslutna, ån vidöppna, så att man knappt kunde beståmma om han såg eller ej, stod Marcillet upp med det utrop: Han sofver!En lått rårelse, som tydligen utmårkte glådje öfver, att det så mycket efterlångtade nu ändteligen skulle ske, förmårktes ibland de församlade. Marcillet insåg att hans utrop: -Han sofverl icke så obetingadt antogs af alla de nårvarande, derföre begårde han vadd, nåsdukar eller hvad man behagade, för att dermed binda för ögonen på Alexis, hvarefter en af sållskapet med hvilket spel kort som hellst kunde spela Ecart med honom. Detta första prof lyckades fullkomligt. Funnos der ån några som icke kunde värja sig för den misstanken att Alexiss ågon, oaktadt de trenne näsdukarne och vadden, icke voro riktigt förbundna, i det att dessa kanske voro skjutnlitet åt sidan, (och en del nerfsvaga personei hafva ågon som ega synkraft vid den minst: ljusstråle och i otroligt sned vinkel), så blefve dock dessa tviflare bestörta, når Alexis nåmn