Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 april 1851, sida 1

— Dumt bedrågeri, skickligt taskspeleri! På detta sått korsade frågor och svar hvarandra. Stundom kastade man äfven blickarne på en man i den kraftfullaste ålder, hvars fysionomi hvarken kunde kallas aldeles vanlig eller betydelsefull; hans drag buro under alla omståndigheter klokhetens ståmpel, hvilket man dock kunde taga i en båttre betydelse; han var dock oupphårligt uppmårksam och lurande, och ögonens lisliga spel åt alla sidor stod i motsats till hans i åfrigt lugna hållning. Man hörde namnet Marcillet halfhögt sramhviskas. Andra såg man otåligt skela bort mot uret under utropet: Han låter långe vånta på sig i afton.Då otäligheten tycktes hafva nått sin högsta punkt, såg man Marcillet hastigt gå ut, men genast derpå återkomma med en knappt tjugoårig man. Det var Alexis, bekant får somnambulism, hvilken utvecklade sig genom Marcillets magnetiska kraft. Han var blek, hans kinder ihåliga, hans stora, mörka ögon voro icke lifliga, men rullade vildt omkring; hans drag voro aldeles förvridna och obetydliga. (Forts.)