Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1851, sida 1

Hvarför dröjer du att sluta Engeln din intill ditt hjerta?-Rått du sade — Mörka drömmar Hade jagat bort min sällhet. O! jag drömde, att den stränga, Obevekeliga Chronos Landsförvist mig hårifrån, Och vid ingången till dalen — Till mitt paradis på jorden — Rest en jernport upp med påskrift : Aldrig, aldrig mer härinnom! Sen jag irrade kring öde Nejder; öfver allt sig höjde Sorgens, dödens minnesvårdar. Mörka skyar himlen gömde Får min blick: en liten stjerna (Hoppet ju den stjernan heter) Dröjde nervid horizonten Ensom i den dystra natten. Längesedan jag vål vaknat, Om en lockande sirensång leke hade mig bedöfvat. Långe lår jag ock ha sosvit, Ty då jag omsider låstes Utur sömnens bojor, voro Mina rosor vissnade. Ofta har till mig i drömmen