Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1851, sida 1

Dröm och verklighet. (Forts. fr. N:o 91.) Småningom sig sammanvåfde vågens sus med böljans trollsäng Uti drömmens dunkla Hades; Månans blick på nakna stranden Öfvergick till sömnens rike och i drömmens mörka speglar Skimrade i sållsam glans, Sådan som från ottsångsljusen Uti himlens andetempel, Bruten genom himmelsk purpur Och smaragd, sig strålen sänker Ner på höjderna, som omge bDödens tysta, mörka dal, Der den håpne anden hastar Från förgånglighetens öknar Till odödlighetens hyddor. Dråmmens stilla båcksorl ljuder Under aspars låtta skuggspel, Darrande på månglånst botten, Drifvet af Zefirens suckar. I min barndoms dal jag var Och de mårka skuggor alla, Hvilka skymma nu dess ingång, Så att blott med minnets fjerrglas Dunkelt jag den skönja kan —